jag får helt enkelt tvinga bort tårarna

Det var ett tag sen jag bloggade. Det kändes rätt att börja igen, inte för att många bett mig, det bara kändes bara bra.

Det är härligt att gråta, men jobbigt att du inte finns här för att trösta mig! Jag saknar dig älskade vän, älskade Cornelia.
Även om jag inte har visat det så ofta så har jag älskat dig hela tiden, inte bara gillat, verkligen älskat. Jag önskar att jag någon gång hade sagt det, dom tre orden, jag älskar dig. Inte bara tagit förgivet att du förstod.
Det är en sak att säga det på skype, smsa det eller skriva det i ett brev, det känns likom inte lika verkligt, inte lika sant. Jag ville bara säga det och se dig i ögonen, men jag var för feg, trodde du skulle skratta.
Nu får jag skylla mig själv att jag sitter här och gråter, jag måste vänta sex månader innan jag kan säga det.
Jag älskar dig Cornelia Önnerlöv, och jag kommer alltid att göra det!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0